ja vad ska man säga?
D har hänt så extremt mycket sen jag skrev sist :S vet inte ens vart jag ska börja :(
ja efter mycket om o men så blev jag sjukskriven lite mer än 1 månad för stressreaktion o depressioner efter ett antal månder me skit på jobbet, jag har mått skit sen ca juni förra året o sen har d bara gått utför.. sov skit dåligt i över 6 månader samt när jag väl somnade så vaknade jag av o till o somnade aldrig djupt.. maten va lika illa den.. rasade ca 10 kg på ca 5 månader då jag levde på kaffe o knappt nån mat överhuvudtaget:( d har blivit bättre men d är lång väg kvar att ta sig igenom för att må bra igen..
Jag e livrädd o falla tillbaka me maten som jag känner just nu att d går inte bra me den o sömnen spöar som attans me mej.. men d kan va oro i kroppen men jag ska inte tillbaka dit jag va innan.. d ska inte gå så långt nu igen att jag inte orkar nånting.. jag märker nu att jag är lite deprimerad och/arg/ledsen/glad om vart annat men jag ska inte falla tillbaka, punkt slut!!! hjälp nån, så förvirrad:S
jag försöker att hålla minen uppe men d är svårt o spela nu mera när jag va så nere under hela julen, jag skällde ut mina nära o kära för inget o fick utbrott som jag inte kunde styra.. folk på tunnelbanan/bussen kunde jag bli skitförbannad på för dom va i vägen eller satt o skaka på ett ben.. o kan fortfarande få såna utbrott även att jag mår bättre men som jag skrev, d är lång väg tillbaka innan jag är där..
Jag har kommit tillbaka me både mat o sömn, men d är fortfarande en kamp o ta sig igenom dagen.. jag går upp på morgonen o funderar vad jag ska göra, om jag får jobb idag eller inte osv.. Felicia är den enda som kan hålla mitt humör upp men även den biten kan va jobbig för mej me hennes trots osv.. men hon e min lilla prinsessa och jag älskar henne över allt annat på denna jord o hon gör min vardag.. d svåraste är nog när hon inte är här hemma, då är d ännu mer av en kamp..
Jobbsituationen är hemsk idag som d ser ut just nu men d börjar ljusna lite, då jag har nu 3 jobb o jag bara hoppas att jag får upp till heltid nu för jag har eknomiska problem o detta gör att jag känner mej nere just nu..
Flisan är helt underbar.. hon älskar "karlsson på taket" nått sjukt mycket.. pratar i telefon me "karlsson" o säger vart han bor osv osv.. hon slutar aldrig prata om honom :P men hon ärhelt underbar min stora fina tjej.. du är den som håller mitt humör uppe men sänker d ocksp.. haha..
jag vet inte men jag har så sällan utbrott nu mera utan dom kommer lite då o då. men nu va d (vad jag anser) länge sen jag hade ett utbrott, så d kommer säkert snart igen:S
Jag känner i dagsläget att just nu går d utför igen o som jag skrev tidigare att d enda som håller mitt humör och håller mej igång är min träning, flisan och jobb.. finns inget annat som jag kan se glädje i.. självklart finns mina vänner där o gör mej glad också =)
men nu idag vill jag bara skrika på nån o gråta men får inte ut nått tyvärr.. jag mår bra för d mesta men just idag är d bara skit o jag vill bara ha DEJ här o stötta mej men du har aldrig tid för mej:(
ja efter mycket om o men så blev jag sjukskriven lite mer än 1 månad för stressreaktion o depressioner efter ett antal månder me skit på jobbet, jag har mått skit sen ca juni förra året o sen har d bara gått utför.. sov skit dåligt i över 6 månader samt när jag väl somnade så vaknade jag av o till o somnade aldrig djupt.. maten va lika illa den.. rasade ca 10 kg på ca 5 månader då jag levde på kaffe o knappt nån mat överhuvudtaget:( d har blivit bättre men d är lång väg kvar att ta sig igenom för att må bra igen..
Jag e livrädd o falla tillbaka me maten som jag känner just nu att d går inte bra me den o sömnen spöar som attans me mej.. men d kan va oro i kroppen men jag ska inte tillbaka dit jag va innan.. d ska inte gå så långt nu igen att jag inte orkar nånting.. jag märker nu att jag är lite deprimerad och/arg/ledsen/glad om vart annat men jag ska inte falla tillbaka, punkt slut!!! hjälp nån, så förvirrad:S
jag försöker att hålla minen uppe men d är svårt o spela nu mera när jag va så nere under hela julen, jag skällde ut mina nära o kära för inget o fick utbrott som jag inte kunde styra.. folk på tunnelbanan/bussen kunde jag bli skitförbannad på för dom va i vägen eller satt o skaka på ett ben.. o kan fortfarande få såna utbrott även att jag mår bättre men som jag skrev, d är lång väg tillbaka innan jag är där..
Jag har kommit tillbaka me både mat o sömn, men d är fortfarande en kamp o ta sig igenom dagen.. jag går upp på morgonen o funderar vad jag ska göra, om jag får jobb idag eller inte osv.. Felicia är den enda som kan hålla mitt humör upp men även den biten kan va jobbig för mej me hennes trots osv.. men hon e min lilla prinsessa och jag älskar henne över allt annat på denna jord o hon gör min vardag.. d svåraste är nog när hon inte är här hemma, då är d ännu mer av en kamp..
Jobbsituationen är hemsk idag som d ser ut just nu men d börjar ljusna lite, då jag har nu 3 jobb o jag bara hoppas att jag får upp till heltid nu för jag har eknomiska problem o detta gör att jag känner mej nere just nu..
Flisan är helt underbar.. hon älskar "karlsson på taket" nått sjukt mycket.. pratar i telefon me "karlsson" o säger vart han bor osv osv.. hon slutar aldrig prata om honom :P men hon ärhelt underbar min stora fina tjej.. du är den som håller mitt humör uppe men sänker d ocksp.. haha..
jag vet inte men jag har så sällan utbrott nu mera utan dom kommer lite då o då. men nu va d (vad jag anser) länge sen jag hade ett utbrott, så d kommer säkert snart igen:S
Jag känner i dagsläget att just nu går d utför igen o som jag skrev tidigare att d enda som håller mitt humör och håller mej igång är min träning, flisan och jobb.. finns inget annat som jag kan se glädje i.. självklart finns mina vänner där o gör mej glad också =)
men nu idag vill jag bara skrika på nån o gråta men får inte ut nått tyvärr.. jag mår bra för d mesta men just idag är d bara skit o jag vill bara ha DEJ här o stötta mej men du har aldrig tid för mej:(
